Eftersom tanken är att den här bloggen kommer att handla en hel del om facket i allmänhet och Vision i synnerhet så kan ju frågan om varför jag egentligen gick med i Vision vara en bra början.
Jag gick först med i Tria (ett fackligt samarbete mellan Vision, ST och Unionen för studenter) när jag läste till socionom på Göteborgs universitet. Det var ju några år sedan men om jag minns rätt så gick jag med för att Tria bland annat erbjöd hjälp med CV-granskning, en inblick i arbetslivet och, inte minst, att det bara kostade 100:- för hela studietiden. Jag fick den fackliga medlemstidningen och dessutom Social Qrage (Visions tidning för socialarbetare) och fick på så sätt både koll på mitt framtida yrke och vad facket gjorde. Dessutom hade jag rätt till fackligt stöd och rådgivning när jag jobbade extra.
När jag sedan började arbeta så var nästan alla på min arbetsplats med i Vision (eller SKTF som det hette då). Vi hade ett skyddsombud på arbetsplatsen och det kändes tryggt att veta att det fanns någon på nära håll som man kunde prata med om det skulle bli några problem på jobbet. Alla medlemmar fick också medlemsbrev med nyheter och inbjudningar till olika aktiviteter och utbildningar från den lokala styrelsen. Facket var helt enkelt närvarande och tillgängliga även om det inte var några direkta problem på arbetsplatsen eller för mig personligen som gjorde att vi tog kontakt med facket.
För mig var det egentligen inte ett alternativ att inte vara med i ett fackförbund även om jag nu vet att jag inte hade så stor koll på vad facket gjorde. I början var det nog mest för min egna trygghet som det fackliga medlemskapet kändes viktigt. Det var först när jag och en kollega gick Visions medlemsutbildning som jag förstod hur allt hängde ihop med lagar, kollektivavtal, löner och fackligt engagemang.
Så vilken tur det var att Tria fanns på mitt universitet och att mina kollegor var med i det bästa facket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar