Världskonferens för socialt arbete - del 3

Temat för dag två på världskonferensen för socialt arbete var "Environmental Change and Sustainable Social Development". Sir Michael Marmot, University of London, inledde med att prata om "Social Environmental Determinate to Health".
Det handlade om att social ojämlikhet leder till ojämlik hälsa. Till exempel att i stadsdelar med låg socioekonomisk status så kan man ofta se att den förväntade livslängden är flera år lägre än i stadsdelar med högre socioekonomisk status.

Cindy Blackstock, Canada, forsatte morgonens plenumföreläsningar med temat "First nations and the responsibility of environment". Hon hade gjort många studier på urbefolkningar i olika länder och hon pratade mest om urinvånarna i hennes hemland, Canada. Hon var för övrigt den enda föreläsaren jag såg under de här dagarna som talade fritt och inte stod fast vid talarstolen.

I Canada har inte urinvånarna samma möjlighet till skolgång så resten av befolkningen. Cindy berättade om intitativ tagna av barn för att protestera mot detta. Bland annat hade många brev skrivits till olika ministrar och många manifestationer hade hållits.
Hon nämnde särskilt en 13-årig tjej vid namn Shannen Koostachin. Hon startade "Shannen´s dream" för att det skulle byggas en skola i hennes hemtrakt så att hon kunde få samma möjlighet som andra barn i hennes land. "School should be a time for dreams - every kid deserve it!", sa hon när hon fick möjlighet att träffa politiker.

Fred Besthorn avslutade morgonens föreläsningar med "Environmental Social Work". Det handlade om vikten av att koppla ihop miljö och socialt arbete eftersom dessa hänger tätt ihop och påverkar varandra.
Hans avslutnignsord, som skickades med oss socialarbetare hem var att vi arbetar för hårt och leker för lite inom socialt arbete. Han sa också att det behövs färre experter men fler visionärer och "doers" inom socialt arbete idag.



Ett av dem mest inspirerande seminerierna var Vision´s: "Speak Out!".
 Gudrun Schyman, Yvonne Ahlström och Daniel Falk deltog i detta. Gudrun inledde med att prata om sin bakgrund som socialarbetare och hur det var på 70-talet. Då hade socialarbetarna en stor roll i att utforma socialpolitiken. Då var det färmst män som arbetade inom socialt arbete och politikerna lyssnade på vad de hade att säga om samhället och vilka behov som fanns. Gudrun funderade på om socialarbetarnas status hade förändrats (och försämrats) i takt med att yrket har blivit mer kvinnodominerat, på samma sätt som man kan se med läraryrket.
Hon tryckte mycket på att det är vi som socialarbetare som har ett ansvar att berätta hur poltikers beslut påverkar dem vi jobbar med och för. Vi måste ta plats och använda media och kontakter för att göra skillnad.

Efter Gudrun Schyman pratade Visions jurist Daniel Falk om vilka lagliga rättigheter vi har att uttrycka oss. Han nämnde även skillnaden som finns inom offentlig verksamhet och privat (Inom landsting och kommuner har vi mycket större möjligheter att prata om vårt jobb offentligt. På vissa privata företag så skriver anställda på olika former av "lojalitetsklausuler").

Yvonne Ahlström avslutade seminariumet men att berätta om vilka krav Vision har för att stärka socialarbetarens roll. Hon berättade även om Visions förlag om Lex Realia. (Jag fick höra efteråt att personer från flera universitet kommit fram och berömt Vision för detta och sagt att detta är något som vi måste jobba vidare med).

Världskonferens för socialt arbete - del 2

Det andra seminariet jag gick på hade titeln "Why innovate in social work?".
Det var CSA som ordnade detta.
Diskussionerna bland föreläsarna handlade om att innovationer inom socialt arbete behövs men att det var viktigt att komma ihåg att nya idéer inte betyder bra idéer. Det är också viktigt vem som för fram innovationerna. Socialarbetarna själva är de som vet vad som behövs och borde därmed även vara de som utvecklar arbetet. Exempel på projekt där socialarbetare och klienter/brukare samarbetar i utvecklingsarbetet gavs.

Jag gick sedan på ett seminarie med titeln "Social protection floor initiative". Det handlade om ett nytt sätt att se på olika länders sociala trygghetssystem. I stället för att prata om ett "social safety net" så handlade initiativet om att använda "Social protection floor". Nätet kan människor trilla igenom men golvet är det som fångar upp alla. Detta "golv" skulle vara flexibelt och anpassas utifrån olika länders förutsättningar och behov.

Det sista seminariet jag hann med under dag ett av konferensen var "Fighting for clean water".
Ett helt nytt område av socialt arbete för mig.
Pius Mutuku Mutie inledde med att prata om "The quest for clean water in Kenya: social workers uneasy role". Han berättade om bristen på vatten i Kenya och varför det behövs socialarbetare med när till exempel vattenreningsprojekt startas upp. Han gav exempel på projekt då endast tekniskt kunniga människor varit med och när de sedan lämnade byn så fanns inte kunskapen kvar att fortsätta rena vattnet. Socialarbetaren var den som engagerade och mibiliserade invånarna. Men socialarbetarna hade också en viktig uppgift i att driva befolkningens frågor upp på den politiska nivån för att få till förändringar för de mest utsatta grupperna.

Suzanne Dudziak, Carolyn Hill och Colin Bonnycastle gav ett annat perspektiv på detta tema. De kom alla från Canada och där var det ingen brist på vatten men däremot en stor brist på rent vatten. Mycket var förorenat av gruvindustrin, och andra industrier, samtidigt som vattenkraftverk byggdes i stor utsträckning.
När det gällde socialarbetarens roll så handlade det mycket om att vara företrädare och skapa en opinion för vad som behövde göras från politikernas sida.

Världskonferens för socialt arbete - del 1

Sitter återigen på tåget men den här gången på väg från Stockholm och världskonferensen för socialt arbete.
Det har minst sagt varit två intensiva dagar och jag har försökt delta på så många seminarier som jag har kunnat.

Det första jag gick på hade titeln "Right to helath and social equality".
Det inleddes av Elis Envall, Socialstyrelsen, som pratade om att Sverige inte uppfyller internationella riktlinjer om allas rätt till sjukvård när det gäller de papperslösa flyktingar som vistas i Sverige. Han berättade också om att andra organisationer får träda in för att ge denna vård, som t.ex Rosengrenska och Röda Korset.

Damon Barret fortsatte med att prata om "Drug use and the right of everyone to the highest attainable standard of health". Det handlade om att den vård som missbrukare får inte behöver vara för att de ska sluta missbruka. Det kan också handla om förebyggande vård (som till exempel sprutbytesprogram) eller annan vård för att de ska få en högre livskvalitet. Detta är något som jag känner igen mycket från mitt eget arbete.
Han lyfte ocskå upp diskussion kring hur media, och även politiker, använder sig av en viss retorik när det handlar om missbrukare. Detta gör att allmänheten inte reagerar när den här gruppen tas ifrån sin mänskliga rättighet till vård. Damon lyfte exempel som att missbrukare inte får rätt vård för HIV eller att misshandlade kvinnor som har ett missbruk nekades inträde på skyddade boenden.

Seminariet avslutades av Helen Potts, Australien. Hennes föredragstitel var ""The right to health and accountability". Det handlade mycket om vilka krav medborgare kan ställa på myndigheter när det gäller rätten till hälso- och sjukvård men även hur det ska kontrolleras att myndigheterna levererar detta.
Ett av hennes exempel var från ett samhälle i Peru. Där kontrollerades de uppbyggda sjukvårdscentrena av en grupp indiankvinnor som bodde i samhället. Kvinnorna tog själva fram vilka punkter som var viktiga för dem att sjukvården skulle leverera, allt ifrån själva behandlingarna till bemötandet, och följde sedan upp och utvärderade.
Ett annat exempel handlade om att ställa krav. En kvinna från Colombia krävde att kvinnorna skulle få rätt att göra abort och hon gjorde detta genom att hänvisa till de internationella konvetntioner om mänskliga rättigheter som landet tecknat. Till slut fick hon igenom sina krav men kvinnan har tvingats att ha med sig en livvakt ända sedan dess.

Mer om de andra seminarierna kommer...

Världskonferens för socialt arbete

Sitter just nu på snabbtåget mot Stockholm. Jag har fått en biljett till World Conferense on Social Work and Social Development 2012. I år är temat Action & Impact.

Det kommer bli så spännande att få vara med på plats även om det är svårt att få grepp om konferensens alla punkter och seminarier. Det är så mycket som jag skulle vilja få möjlighet att lyssna till men tyvärr måste det mesta väljas bort. Det är ju bara möjligt att vara på ett ställe i taget....

Några av de teman som jag kommer att försöka pricka in är utvecklingen av det sociala arbetet och varför den behövs, gräsrotsinitiativ inom socialt arbete och sedan en hel del pass kring socialt arbete under naturkatastrofer och krig.

Under eftermiddagen idag så är det ett tema som låter väldigt intressant. Enligt beskrivningen ska det handla om socialt arbete i Afrika i arbetet med att få fram rent vatten. Det skulle vara spännande att höra vilken roll socialarbetaren har i detta. Tyvärr krockar detta pass med ett annat som handlar om socialarbetares arbetsvilkor. Detta ämne är ju något som jag är engagerad i på hemmaplan och det skulle ju vara bra att få veta hur det ser ut för socialarbetarkollegor runt om i världen när det gäller detta.
Så helt lätt är det inte men samtidigt känns det ju som ett lyxproblem att få göra dessa val.

Kommer med all säkerhet att uppdatera kring vilka val jag gjorde och vad jag fick höra där :)