Världskonferens för socialt arbete - del 3

Temat för dag två på världskonferensen för socialt arbete var "Environmental Change and Sustainable Social Development". Sir Michael Marmot, University of London, inledde med att prata om "Social Environmental Determinate to Health".
Det handlade om att social ojämlikhet leder till ojämlik hälsa. Till exempel att i stadsdelar med låg socioekonomisk status så kan man ofta se att den förväntade livslängden är flera år lägre än i stadsdelar med högre socioekonomisk status.

Cindy Blackstock, Canada, forsatte morgonens plenumföreläsningar med temat "First nations and the responsibility of environment". Hon hade gjort många studier på urbefolkningar i olika länder och hon pratade mest om urinvånarna i hennes hemland, Canada. Hon var för övrigt den enda föreläsaren jag såg under de här dagarna som talade fritt och inte stod fast vid talarstolen.

I Canada har inte urinvånarna samma möjlighet till skolgång så resten av befolkningen. Cindy berättade om intitativ tagna av barn för att protestera mot detta. Bland annat hade många brev skrivits till olika ministrar och många manifestationer hade hållits.
Hon nämnde särskilt en 13-årig tjej vid namn Shannen Koostachin. Hon startade "Shannen´s dream" för att det skulle byggas en skola i hennes hemtrakt så att hon kunde få samma möjlighet som andra barn i hennes land. "School should be a time for dreams - every kid deserve it!", sa hon när hon fick möjlighet att träffa politiker.

Fred Besthorn avslutade morgonens föreläsningar med "Environmental Social Work". Det handlade om vikten av att koppla ihop miljö och socialt arbete eftersom dessa hänger tätt ihop och påverkar varandra.
Hans avslutnignsord, som skickades med oss socialarbetare hem var att vi arbetar för hårt och leker för lite inom socialt arbete. Han sa också att det behövs färre experter men fler visionärer och "doers" inom socialt arbete idag.



Ett av dem mest inspirerande seminerierna var Vision´s: "Speak Out!".
 Gudrun Schyman, Yvonne Ahlström och Daniel Falk deltog i detta. Gudrun inledde med att prata om sin bakgrund som socialarbetare och hur det var på 70-talet. Då hade socialarbetarna en stor roll i att utforma socialpolitiken. Då var det färmst män som arbetade inom socialt arbete och politikerna lyssnade på vad de hade att säga om samhället och vilka behov som fanns. Gudrun funderade på om socialarbetarnas status hade förändrats (och försämrats) i takt med att yrket har blivit mer kvinnodominerat, på samma sätt som man kan se med läraryrket.
Hon tryckte mycket på att det är vi som socialarbetare som har ett ansvar att berätta hur poltikers beslut påverkar dem vi jobbar med och för. Vi måste ta plats och använda media och kontakter för att göra skillnad.

Efter Gudrun Schyman pratade Visions jurist Daniel Falk om vilka lagliga rättigheter vi har att uttrycka oss. Han nämnde även skillnaden som finns inom offentlig verksamhet och privat (Inom landsting och kommuner har vi mycket större möjligheter att prata om vårt jobb offentligt. På vissa privata företag så skriver anställda på olika former av "lojalitetsklausuler").

Yvonne Ahlström avslutade seminariumet men att berätta om vilka krav Vision har för att stärka socialarbetarens roll. Hon berättade även om Visions förlag om Lex Realia. (Jag fick höra efteråt att personer från flera universitet kommit fram och berömt Vision för detta och sagt att detta är något som vi måste jobba vidare med).